Är så ledsen…

Mina tankar har inte blivit mindre turbulenta sen jag skrev sist. Jag tar en stund, en dag i sänder. Skönt är iallafall att man och dotter mår bra…

Det är precis som att allt detta med anmälan och butiken nu har kommit ifatt mig. Jag förstår inte… men försöker förstå… och känner mig fångad i en fälla… Vi har upphört med gårdsbutiken men överallt runtomkring mig i kommunen och i landet ser jag hemsidor, FB-sidor, reklam för verksamheter som fortsätter… verksamheter som i likhet med mig bedriver verksamhet hemma (ofta utan bygglov) och givetvis är jag glad för deras skull att de kan och vågar. Det var vi som blev anmälda… till på köpet anonymt… och detta antagligen för att min man valt att engagera sig för kommunen och arbeta politiskt.

Oavsett vad som händer så vågar vi inte öppna upp butiken igen. Det känns så ledsamt och orättvist… p g a en luddig och orimlig lag så blundar kommunerna så länge ingen anmäler. Oavsett hur stor din verksamhet är och oavsett om du är firmaregistrerad kan du behöva bygglov för ändrad användning av byggnaden. Att behöva eller få bygglov hänger också på i vilken kommun du bor… kommunerna har olika praxis, bygginspektörerna (som ofta inte har den kompetens de borde ha) är subjektiva och bedömer utifrån sina egna åsikter och grannar och omgivning tillåts besluta om vad som är ok eller inte.

Hur många av oss har inte eller drömmer om en liten verksamhet hemma, inte så mycket för pengarnas skull utan mest för att det är vårt intresse, vårt liv, vår passion? Vi älskar att skapa och vill gärna dela med oss till andra. Ofta blir det som ett komplement till ett annat arbete, eller som ett försök att hitta ett alternativ till förvärvsarbete och att kunna bo på landsbygden. Vi söker livskvalitet och vill gärna dela med oss av den. Vi pysslar, hantverkar, skapar, odlar, bakar, sakletar och älskar vackra ting… men vi har inte alls de ekonomiska möjligheterna som större företag, köpcentrum, butikskedjor och gallerier. Det primära är inte att gå med vinst utan vi är glada om verksamheten går runt och att inte förlusterna bli allt för stora.

Om man är moms – och företagsregistrerad beror detta ofta på att det är en förutsättning för att kunna beställa varor från grossister. Vi kan inte betala för dyra bygglov i storleksordningen 6000-20000 och andra tillstånd, orimliga straffavgifter, krav på anpassningar hit och dit, ombyggnationer i storleksklassen 100 000 och därutöver…. Stora fläkt- och sprinklersystem i en gammal genuin byggnad???

Är det inte så att vi söker det ursprungliga, det enkla och att det är det vi vill ha och ställer våra krav därefter. Vi vill bevara det småskaliga, det genuina och äkta. Vi vill kunna hitta smultronställen på semestern och vid utflykter. Små butiker, hantverkare, kursarrangörer, trädgårdsodlare, gårdsbutiker, trädgårdscafeer, B&B, pensionat och små restauranger. Vi nöjer oss inte med att bara kunna handla på stora köpcentrum och i de stora kedjorna, fika på Preem, Pressbyrån och äta på MacDonalds. Livskvalitet är mer än så… en verksamhet  kan vara bara en verksamhet…men det kan också vara mycket mer än så …

Ofta är vi småföretagare/microföretagare/hobbyföretag kvinnor…och det är kanske också typiskt… om vi nu vill se detta ur ett genusperspektiv. Jag är övertygad om att våra verksamheter skapar ett mervärde för alla och givetvis är det roligt om det går så pass bra att man kan utvidga och kanske även anställa vilket då skapar arbetstillfällen. Vi får hela tiden höra om vikten av företagande, lands – och glesbygdsutveckling, ung företagsamhet, kvinnlig företagsamhet och satsningar på turism, men hur ska detta gå till när verkligheten säger stopp? Ska inte samma regler gälla för hela landet? Vill vi leva i angiverisamhälle som präglas av rädsla och en ovilja att “sticka ut”? Ska man behöva vara rädd för att bedriva verksamhet då reportage och marknadsföring kan generera avundsjuka och hämndaktioner? Är du anmäld så är du anmäld….skulle vi starta upp igen skulle vi riskera dubblerade sanktionsavgifter. Enligt bygginspektören som var här fick jag inte på några villkors vis bedriva någon kursverksamhet men detta står inte någonstans i lagen… jag fick inte ha några fasta öppettider, inte många kunder och inte ha något vinstsyfte… vilket inte alls går ihop med den lagstiftning som gäller…

Kan det vara så att denne inspektör är allierad/kompis med den som anmälde??? Allt verkar helt orimligt…

Om man ska gå efter denne inspektör får du inte ha någon som helst verksamhet i hemmet som du tar betalt för. I lagen står det att verksamheten ska vara väsentlig d v s huvudsaklig för att var bygglovspliktig och du kan ha en ringa verksamhet som ett komplement i din fastighet. Var går gränsen och vilka ska besluta detta? Ska olika gränser och praxis gälla i olika delar av Sverige? Var ska makten ligga och hur skapar man möjligheter och rättssäkerhet för oss småföretagare då det gäller denna lag?

Man säger att Sverige skall vara en rättsstat. Detta innebär att lagstiftningen skall kunna förstås och tillämpas lika oavsett vem som är part. Varför ska detta inte gälla oss som är småföretagare och har verksamhet hemma ???

Gå gärna in och läs mer och gilla vårt upprop på FB https://www.facebook.com/pages/Upprop-f%C3%B6r-en-rimlig-Plan-och-Bygglag/201977233246181